Skriv ett inlägg

David Häggblad - 2009-11-22 Fick Agafja någon ny gäst Jag undrar och det flyttat in någon fler person hos Agafja och hur det i så fall fungerar.

Bettan - 2009-06-02 Hej! Jag har inte hunnit läsa fortsättnings boken. Så jag undrar vem Jerofej är, som agafja är osams med? Tack för en intressant sida!

Cecilia Blomkvsit - 2009-04-19 Agafja Lykov Jag har läst två böcker om Eremiterna i tajgan. Först den första och sedan den andra som även hade en fortsättning. Jag blev helt fascinerad av denna bok och denna skildring av denna starka och märkliga kvinna och hennes liv och öde som hon egentligen inte bestämt själv utan hennes föräldrars val innan hon föddes beseglade hennes öde. Jag blev så glad när jag hittade denna blogg och jag såg att hon fortfarande lever och har vänner som besöker henne. Synd att hon och Jerofej fortfarande är osams. Kanske kan de närma sig varandra med hjälp av Peskov. Finns det någon chans till det? Tusen tack för denna informativa blogg. MVH Cecilia

Irina - info@labyrintbf.se - 2009-04-06 Polina Larionova, 73, flyttar till Agafja Vasilij Peskov har delat med sig en nyhet: Polina Larionova, en 73 år gammal kvinna, vill flytta till Agafja. Polina bor i en liten by Tjulesj som ligger 100 km borta från Tasjtagol. Enligt Peskov och byborna är hon väldigt sluten och osocial. Till byn flyttade hon för 2 år sedan och det är inte mycket som byborna vet om henne. Det sägs att hon hade varit gift en tid men maken är borta från hennes liv sedan länge i det nästan bortglömda förflutna . Hennes enda dotter bor någonstans i Kuzbas och folk tror att det sprack även mellan mor och dotter . Polina trivs inte i byn bland folk, längtar efter ensamheten, säger att ensamheten är bäst för henne och får henne att må bättre. Hon är djupt religiös, gammaltroende precis som Agafja och drömmer om ett eremitliv. Peskov är dock väldigt tveksam att det är en bra idé med Polinas flytt, han tror inte att kvinnorna kommer att bli sams med varandra eftersom båda är rätt så egensinniga och har svår karaktär. Dessutom är Polina redan för gammal för att klara livet i tajgan. Men Agafja längtar efter en kompanjon att umgås med där i skogen. Med Jerofej är Agafja fortfarande ovän. Vi kanske kommer att få höra mera från Peskov om Agafja, Jerofej och Polina så småningom .

Irina - info@labyrintbf.se - 2009-04-06 Balettboken Hej! Nu var det verkligen länge sedan, men jag utelämnar förklaringar – det är ju lätt att hitta på vad som helst i alla fall, och då spelar de egentligen ingen roll. Vi säger så här: sommar och jobb, humör och plikt… Det är svårt ibland… Men en ny bok har utkommit. Författaren till TYLL, SVETT och FRUSNA SJÄLAR, Jurij Korotkov, var hit till Sverige och träffade balettelever. Vilka flickor och pojkar (fast mest flickor ändå)! Och hur de lyssnade!!! Med öppna ögon och munnar! Och så fria och öppna de var! När Jurij berättade för dem om hur ryska balettelever har det, så var de mycket förvånade över att föräldrarna till de ryska baletteleverna inte gör något åt saken: Men vad tycker de? Vet de något om detta? Svaret var: Ja, de vet. Men att lyckas med karriären är i Ryssland fortfarande mycket viktigare i livet än något annat, det är till och med viktigare nu i det nya Ryssland än förut. En framgångsrik karriär är det bästa man kan önska för sina barn - detta är utgångspunkt för en massa föräldrar i Ryssland. För vem som helst är det tufft att klara hela vägen till scenen. Programmet Idol är bluff – så lätt det går för vinnarna – verkar det som. Men vad händer sedan? Var är de, vinnarna? Framgång är alltid talang plus otroligt mycket arbete. Detta arbete syns inte på skärmen, inte heller finns det där, på Idol. Men tittar man på programmet, så är det lätt att tro att allting är lätt… om bara… Nej! De som har provat har också förstått! Speciellt i klassisk balett finns det inga andra vägar till att hamna i rampljuset än bara hårt jobb. Efter en, två timmers samtal frågade Korotkov: Vem skulle ändå föredra att gå i en rysk balettskola trots allt slip och släp och de tuffa, omänskliga kraven och bemötandena? Åtminstone hälften av eleverna lyfte upp sina händer – i två grupper av tre. I den tredje gruppen trodde de att det var redan för sent för dem i alla fall. Det har provat och förstått!

chatrine - 2009-03-27 Agafja Hur går det för Agafja där ute på taigan? Hej Chatrin! Peskov har inte hört några nyheter från tajgan sedan han varit dit i vintras. Och det är ett bra tecken, det betyder att allt går som vanligt där i tajgan för både Agafja och Jerofej. Annars skulle Jerofej ha kontaktat ”världen” genom sin son och radiosändaren. Här lägger jag ut länken till Peskovs artikel i Komsomolskaja Pravda där han skriver om sitt sista besök i tajgan. Visst är den på ryska, men där finns några fräscha bilder från platsen (några gamla också) och de är i färg. http://www.kp.ru/daily/24060.3/303146/ Din fråga fick mig på tanken att skriva lite grann om det där: ”i tajgan” eller ”på tajgan”. Det är roligt med språk! På ryska betyder ”tajga” egentligen ”skog”, men en sådan, som sträcker sig över ett ofantligt stort område. Och då är ordet så att säga ”tredimensionellt” – man bor i skogen, man bor i tajgan; man går i skogen, man går i tajgan – det är samma sak. Här i Sverige har man delade meningar om hur det ska sägas. En del säger att ”på tajgan” är rätt, och då ser de tajgan som en yta på kartan (tvådimensionellt så att säga). De andra föredrar ”i tajgan” som i ”i skogen”. Vi diskuterade med Karin Lidén, översättaren, hur vi ska välja när vi arbetade med boken och bestämde oss att ha det på samma sätt som det stod i boken när förlaget Forum gav den ut för första gången. Alltså, det blev ”i tajgan”. För mig känns det helt naturligt, eftersom tajga för mig är just samma som skog. Men som det ser ut så finns det ett annat sätt att se på tajgan. De är kanske rätta båda två!

Irina - info@labyrintbf.se - 2009-03-27 Recension på recension Det var länge sedan - som vanligt! Hade inte tid helt enkelt. Men nu kommer det mycket på en gång! För ett par månaden sedan fick jag en väldigt negativ recension på ”Skönheten och odjuret” skriven av en av BTJs lektörer som heter Agneta Wirberg. Tyvärr, men enligt BTJs regler får jag inte publicera hela recensionen. Däremot får jag låta er läsa min kommentar som jag skickat till BTJ. Här är den: Hej! Jag har inte lyckats hitta tid förrän nu för att kommentera recensionen jag fått trots att tanken att göra det slog mig samtidigt som jag läste den. Men nu ska jag försöka formulera orsaker till att jag bestämt mig att be er, om det är möjligt, att få en annan recensent att skriva sitt omdöme om samma bok: SKÖNHETEN OCH ODJURET av Andrej Kurpatov. Jag ska inte kommentera recensentens bedömning av boken, men jag har en känsla av att recensenten inte har läst boken egentligen, möjligen bara bläddrat igenom, de flesta påståenden hon gör stämmer inte med fakta. Och det är de påståendena som jag vill poängtera och kommentera: "Att könen skiljer sig åt är ett banalt konstaterande. Kurpatov försöker med hjälp av kontroversiella forskare som Otto Weininger, Wilhelm Reich och författaren Simone de Beauvoir ringa in och förklara skillnaderna." Agneta Wirberg Så här står det i boken: "Påståendet att vi - kvinnor och män - är olika väcker antagligen inga tvivel hos någon. Men förstår vi verkligen detta?” osv. Otto Weiningers och Simone de Beavoirs åsikter i könsfrågor tar Kurpatov inte till hjälp för att "ringa in och förklara skillnaderna" mellan den manliga och den kvinnliga psykologin, utan för att i kritiskt perspektiv visa de extremt polariserade synsätten på män och kvinnor hos ovannämnda forskare för att vidare komma till moderna mäns och kvinnors förutfattade meningar och fördomar mot det motsatta könet, om inte mycket annat. Wilhelms Reichs "sexuella revolution" tar Kurpatov kort upp med ett annat syfte. Kurpatov ger läsaren ett historiskt perspektiv på utvecklingen av genusfrågor och tar upp idéer hos en hel rad olika forskare och tänkare, inte bara de ovannämnda. "Förordet är skrivet av överläkaren i psykiatri Mats Humble, som rekommenderar boken till sina kolleger, i tanke att vända upp och ner på etablerade synsätt." Agneta Wirberg Mats Humble skriver i förordet: "Boken är infallsrik och omväxlande och kan vara svår att lägga ifrån sig. Man kan visserligen tveka inför en hel del som står här, men läsningen ger oss definitivt mycket att tänka vidare på." Alltså, hans förhoppning är inte ”att vända upp och ner på etablerade synsätt" utan snarare att ge den i Sverige pågående diskussionen/polemiken i genusfrågor nya riktningar och idéer att forska vidare i. Inte heller finns det i förordet några rekommendationer som vänder sig till någon särskild grupp av läsare. "Framställningen är pratig och författaren tar hjälp av ryska och internationella folksagor för att föra fram budskapet." Agneta Wirberg Här kan man säga att det stämmer – när det gäller sagor - men i sammanhanget uppfattas det som om Kurpatov inte utgår ifrån vetenskapen utan just sagor och detta är helt fel. Kurpatov har en seriös och omfattande vetenskaplig avhandling i detta tema. Han har en gedigen kompetens i ämnet såsom psykiatriker med lång erfarenhet som psykoterapeut, han är också respekterad som författare och har sålt böcker i mycket stora upplagor. "Den är vidare försedd med ett par citat per sida av kända historiska personligheter, t.ex. Nietzsche, Wilde och Tolstoj." Agneta Wirberg Liten sak egentligen, men faktum är att det inte förekommer mer än ett citat per sida, oftast står de mycket glesare än så. Om jag skulle få göra en kort recension på den aktuella recensionen så skulle det låta ungefär så här: Recensenten visar sin fördomsfulla inställning till temat(?), boken(?), författaren(?) genom att bedöma boken utan att troligen vara insatt i genderfrågor eller/och utan att förmodligen ens läsa boken. Min egen uppfattning av boken: den är inte alla gånger lätt att förstå, men den väcker verkligen tankar "utanför lådan" och inspirerar till att söka vidare efter svar. Det är inte lätt att ta in eller instämma med en del av Kurpatovs tankar och påstående. Men vem vet om han har fel eller rätt? Ju längre tiden går ju mer instämmer jag med honom efter att ha haft tid för eftertanke. Det är vad som gäller min personliga åsikt. Jag skulle vilja publicera den aktuella recensionen på förlagets hemsida tillsammans med min kommentar som du läser just nu och vill gärna veta BTJs inställning till det. Jag ber också vänligen BTJ om att överväga möjligheten att be en annan recensent att skriva sitt omdöme om boken i frågan. Med hopp om svar och med vänliga hälsningar, Irina Nilsson

Ingela Brosén - 2009-03-27 Eremiterna i Tajgan Måste säga att eremiterna i tajgan är den mest intressantaste bok jag läst. Ett stort tack till främst Vasilij Peskov som låtit oss ta del av Tajgan och människorna där. Och jag beundrar alla de som hjälper Agafja och Jerofej som lever där ute.Och själklart beundrar jag agafja och Jerifej! Vilka starka människor! En undran jag haft är om det finns möjlighet att bidra till den "fond" som det skrevs om i boken? Ekonomisk hjälp t varor och transporterna? Hej Ingela! Jag är glad att du uppskattar boken så högt. Har just pratat med Peskov om fonden. Den finns inte längre. M. Savushkin som drev fonden dog för några år sedan och det är ingen som tog över honom. Men Agafja får nu pension och är inte i något behov av pengar, hon är van med att klara sig utan dem. Inte heller har hon något stort behov av grejer. Det hon behöver får hon från lokala myndigheter och människor som fortfarande hjälper henne. Just den här gången när Peskov var där på besök med militär helikopter, passade också Kemerovodistriktets guvernör Aman Tulejev på att skicka eremiterna, bland annat smått och gott, 22 säckar med olika sorts av gryn och mjöl. För en människa som är van med ett bättre liv skulle eremiternas tillgångar verka vara väldigt knappa, men man måste komma ihåg att Agafja hade mycket sämre levnadsförhållanden förut och är faktiskt nöjd med det livet hon har nu. Det enda hon verkligen saknar mycket är besök från ”världen”, människor. Sådana besök får hon sällan. Enligt Peskov kostar en helikoptertur dit fram och tillbaka drygt 100 000 kronor. Vanligtvis passar människor på att besöka henne när det finns ett ärende i det området och helikopter flyger dit med ett särskilt uppdrag. I höstas när eremiterna larmade ”världen” om björnen och Tulejev skickade en jägare till hjälp blev lokalbefolkning upprörd: de har det inte lätt där heller, men så stora pengar går till Agafja, menade de. Man kan nog förstå dem också. Det är deras skattepengar som betalade flygturen och de kunde ha använts till nytta för ett flertal människor. Alltså, om det behövs en ”Agafjas fond ” så är det just för att betala för helikopter, men det är knappast troligt att det går att samla så mycket pengar för att det skulle ge någon märklig skillnad i detta sammanhang. Agafja föredrar ändå att stanna kvar i sitt ”gods” i tajgan. Möjligheten till att flytta till ”världen” och leva bland människor finns. Hon väljer tajgan.

Irina - info@labyrintbf.se - 2009-03-27 Peskov är tillbaka Peskov är tillbaka. Jag ringer honom dagen efter hans återkomst. - Är du trött? - Vad tror du? Att springa i tajgan i min ålder! Rösten ÄR trött. Trots att själva träffen med Agafja inte varade längre än tre-fyra timmar, tog resan flera dar. - Hur är det där i tajgan? - Ganska dystert. - Varför? - Kallt, snö överallt och inte en enda människa närmare än två mil borta. Så ödsligt… - Hur mår Agafja? - Skapligt. Rätt så pigg, men skitless på ensamheten, saknar människor. Som sagt, något besök får de ytterst sällan nuförtiden. För länge sedan sprack det dessutom mellan Agafja och Jerofej. Det är svårt för människor att klara isoleringen tillsammans. Nu närmar sig de två varandra bara om det är ytterst nödvändigt. Annars bor de där som om den andra inte finns. - Jerofej är bevuxen som en björn, skrattar Peskov. - Är det bra med honom annars? - Hälsan klagar han inte på, men… tja, du vet… En tragisk historia egentligen… Peskov lovade att skicka mig sin artikel om resan som han skulle skriva för Komsomolskaja Pravda. Där kommer jag att få läsa mera detaljer om besöket, fast livet där i tajgan går som vanligt - har Peskov sagt - utan större nyheter eller förändringar. Det är –25 där ute nu, ännu kallare på nätterna. Agafja har sina höns och geten inne i stugan där hon bor själv. Det är inget som bekymrar henne, hon är van vid sånt liv och trivs med det. Som vanligt hade Peskov med sig presenter till Agafja och Jerofej, bland dem – den svenska boken om eremiterna.

Irina - info@labyrintbf.se - 2009-03-27 Peskov är på väg till Agafja Peskov flyger till Agafja!!! Han har väntat och hoppats på ett sådant tillfälle sedan länge, men det kom först nu. Så fort han fick veta att en flygning planeras till hennes trakter, skyndade han sig att köpa biljetter till Abakan. Därifrån ska han åka buss till ett mindre ställe där den lokala flygplatsen ligger. Sedan blir det dags för helikopterresa. I vinter! Ett helikopterflyg innebär alltid risk i dessa områden, och risken är dubbelt så stor under vintertiden. Vädret kan ändras på nolltid. Även om det inte händer något verkligt tragiskt, så kan det dröja länge innan det blir möjligt att ta helikoptern upp i luften igen, och man kan fastna där, i Agafjas sjabbiga ”gods” i veckor. Peskov har redan fyllt 78. Från alla håll fick han höra oroade röster: stanna hemma! ”Det kan jag inte, - svarar han bestämt – Jag måste till Agafja.” Jag beundrar Peskov - hans uppriktiga intresse för människor, hans enkelhet och öppenhet och hans livslust. Snart ska vi få höra mer om honom och från honom!

Irina - info@labyrintbf.se - 2009-03-27 Konsumtion och könsroller Det var länge sedan! Av den anledningen egentligen att när man lovat att skriva ”nåt roligt nästa gång”, då anstränger man sig att göra just det man lovat. Till slut känns det som tvång: vill inte, men måste. Och då funkar det inte med roligheter! Oh! Sorry! Ska inte lova nåt mer i fortsättningen, jag lovar! Det blir tråkigheter igen: Konsumtion och könsroller. Har läst en artikel i Falukuriren (080102) som heter ”Unkna könsroller befästs i handeln”. Det är nog inte så konstigt att jag uppmärksammar just sådant – efter ”Skönheten och odjuret” försöker jag att förstå var vår natur slutar och var roller börjar. Det står nämligen i artikeln att en mansforskare på Stockholms universitet tycker att ”det är tråkigt att vi är så stereotypa i våra mönster”, och han menar bland annat våra (mäns och kvinnors) konsumtionsvanor. Typ, igen, vi måste vara lika – män och kvinnor. Och…konsumera mera! Män borde konsumera mera underkläder och hygienartiklar, kvinnor borde spendera mera på bilar och liknande. Visserligen enligt honom beror våra olika konsumtionsvanor inte på att vi är olika till naturen och därför har olika intressen, utan först och främst på våra inlärda roller. Sluta spela roller! Konsumera mera lika! – alltså, så här ungefär låter det hela för mig. Jag undrar, om motorolja skulle lukta Channel 5 kommer kvinnor att då konsumera mera av den? Kan det vara nåt för marknaden som styrs ”genom att upprätthålla gamla mönster”? Det här är bara min reaktion på en viss artikel. Inte mer än så. Men jag verkligen undrar var vår natur slutar och var roller börjar - eller tvärtom...

Irina - info@labyrintbf.se - 2009-03-27 Valet i Ryssland Nu blir det inte om böcker utan om politiken istället. Jag är ju ryss och nu är det val i Ryssland. Jag deltog inte i det eftersom det är svårt att ha egen uppfattning om saker och ting när man inte är där (fast det kan vara till och med så att det skulle vara ännu svårare att få egen uppfattning om jag var där). Men, visst följer jag valet och vad som både rysk media, men mest vad svensk media och bloggar skriver om det. Troligen är det ingen som med säkerhet vet framtiden, eller…? Men vilka spekulationer och skräckscenarion jag fick läsa! Det kändes faktiskt ibland att ”experterna” vet, det låter ju så! Är det inte så som fienderoll skapas? Och skräck. Några har redan räknat ut hur Ryssland kommer att erövra Sverige. Till och med vilka territorier och varför. Nyligen läste jag en svensk (!) artikel där det stod att nu är Ryssland respekterad i världen igen efter att ha utrustat sig militärt på den nivå som är tillfyllest för att respekteras av världen! Nog borde jag ha blivit stolt över mitt hemland, eller hur? Men jag blev ledsen: en sån massa pengar gick igen åt nåt så galet istället för att gå till att förbättra livsförhållanden för en massa behövande människor. Min fråga i så fall: är det bara Ryssland som är galet, eller…? En vanlig tjej, en bekant, sa en gång till ett gäng arbetskamrater: ”Är ni rädda för mig? Då respekterar ni mig!” Jag gjorde det inte förresten och logiken kändes helt skruvad. Ursäkta att jag skriver om tråkigheter. Det blir nåt roligt nästa gång.

Irina - info@labyrintbf.se - 2009-03-27 Könskriget Jag följer lite grann debatten om feminismen och könskriget. Könskrigets hela polemik påminner mig om Tage Danielssons SAGAN OM DEN RÄTTVISA GUDRUN. Herre Gud, vad krigar vi om och vem krigar vi emot? Ska jag, som kvinna, kämpa för företräde för mammografi på bekostnad av min makes prostatacancertest? Ska jag kriga mot honom och försöka knuffa bort honom från kön på läkarmottagningen? Eller ska vi istället tillsammans se till att vi båda får den vård vi behöver när vi behöver den? Vem ska sitta med barnen, vem ska laga mat, vem ska diska, vem ska tvätta bilen, vem ska torka golvet, vem ska byta däck, vem ska sy gardiner, vem ska skotta snö, vem ska stryka kläder, vem ska klippa gräs, vem ska vattna blommor… och vem ska föda barn nästa gång? Jag tror att alla bidrar med det de är bäst på. Och så får man nog bråka lite grann nån gång om vem som ska diska idag. Det är ju inte så farligt. Eller handlar allt detta om makt? Om vem som bestämmer? Ibland får man en sådan uppfattning. Skulle det vara möjligt, skulle det vara bäst att förbjuda någons makt över någon en gång för alla, utan uppskatta istället dem som kan ta på sig ansvaret för att ta beslut – självklart sådana beslut som gynnar alla. Könskrigets diskussion blev till någon sorts hysteri. Logiken är skruvad och allting ställs upp och ner. I kampen för lika rättigheter har vi spårat ut ordentligt och börjat kämpa för att vara alldeles lika – män och kvinnor. Men titta! – vi är ju olika! Det går inte att göra nåt åt det, inte heller könsbytesoperationer hjälper! Det är det som Kurpatov skriver om. Han menar att könsfrågan ”inte ens har formulerats på ett riktigt sätt” än så länge, men den är ”den viktigaste, allra väsentligaste och allvarligaste frågan i våra liv”. Dags att titta på den från en annan synvinkel – naturens!

Irina - info@labyrintbf.se - 2009-03-27 Andrej Kurpatov OK, Kurpatovs tur. Det är faktiskt honom måste jag tacka för att jag befinner mig där jag befinner mig. Två skäll: Jag var i en väldigt djup och svart depression - hans böcker hjälpte (bland andra). Och så kom tanken att hans böcker kan ju vara intressanta för svenskar också. Men det tog tid innan jag "vågade våga". Kurpatov tillhör ryska skolan i kognitiv beteendeterapi som har djupa rötter i rysk psykiatrisk och psykologisk vetenskaplig tradition med sådana grundläggande namn som Setjenov, Pavlov, Vygotskij, Uchtomskij. Kurpatov är ett stort namn bland vanliga människor i Ryssland. Han har tagit på sig uppdraget att upplysa ryska folket om vikten av psykologiska kunskaper för var och en och han gör det med framgång. Hans böcker i populär psykologi är sålda i Ryssland i redan mer än 2.5 milj. ex. De är översatta till andra språk och gör succé i andra länder. Kurpatov bedriver till och med forskning och har mer än ett hundra vetenskapliga avhandlingar publicerade i facktidningar samt flera verk utgivna i bokformat. En känd och populär TV-profil är han också med eget program om människans psykologi. Allt detta vid 33 års ålder! Man kan jämföra honom med doktor Phil, men egentligen vill jag inte det – de är olika. Kurpatov har breda och djupa kunskaper. Och han delar dem med andra människor. På lättbegripligt språk - rakt på sak och med humor - helt tillgängligt, om man anstränger sig att förstå hans tanke, dvs inte bara ord. Han inspirerar till att tänka och att forska i sig själv och komma till för varje människa viktiga insikter om sig själv. hej så länge! Skriver mer senare.

Anki - 2009-03-27 Vet du hur det är med Agafja nu? Är det någon som har kontakt med henne? Har nyss pratat med Peskov, så här är det: Jerofej Sedov bor fortfarande där i tajgan – i kojan vid floden 200-300 meter från Agafjas stuga. Tyvärr är de ovänner. Sista gången Jerofej hälsade på Agafja var drygt för ett halvt år sedan. Men så ser de varandra självklart även om de inte umgås med varandra. Jerofej har en enkel radiosändare och kan kommunicera med sin son då och då. Nyligen larmade han ”världen” genom sonen – det var en björn som stökade där i några dagar och var riktigt fräck. Men björnen försvann snart efter larmen - det gick bra den här gången. Det händer sällan att en helikopter flyger förbi - helikopterflyg är väldigt dyra nuförtiden - men det händer. Och då passar ”världen” på att skicka mat och annat till eremiterna. Så, någon kontakt med ”världen” har de, och inte heller har de någon brist på mat. Men med allt annat måste de klara sig alldeles själva. Och det är inte lätt i deras ålder, speciellt med tanke på att Jerofej har bara ett ben. Eftersom första frågan jag fick är om Peskovs bok, då vill jag berätta lite grann om honom ikväll: Eremiterna i tajgan är skriven av en i Ryssland mycket känd journalist och författare Vasilij Peskov, en intressant person i sig själv. Han är född och uppväxt på landet. Utan någon som helst journalistisk utbildning, direkt efter gymnasieskola, började han sin karriär som fotoreporter på en lokal tidning i Voronesj och avancerade snabbt i sina uppdrag. Redan efter tre år blev han bjuden en fast anställning på Komsomolskaja Pravda, en av de största och mest populära dagstidningarna i Ryssland, där han sedan dess har jobbat som journalist alla de senaste 52 åren. I 15 år var han också programledare för ett populärt TV program om djur – Djurens värld. Peskov har skrivit 32 böcker som är högt uppskattade i Ryssland. Viktigaste teman i hans författarskap är djur, natur, intressanta människor och deras öde. För sina litterära bidrag har han fått flera av de i Ryssland största priserna, bland dem – Leninpriset. Nu är han 77 år gammal, men arbetar fortfarande aktivt på Komsomolskaja Pravda. Han fortsätter besöka Agafja och försöker hjälpa henne på alla möjliga sätt och vis. Peskov bor i Moskva. Utan TV! Utan dator! Så föredrar han att leva. Ringer man honom, hör man radio i bakgrunden. Radio och tidningar – så börjar han sin dag. När jag först kontaktade ryska förlaget som gav ut den nya utgåvan av Eremiterna och bad om att få hans telefonnummer, blev jag förvarnad med omtanke på honom: ”Ring inte före kl. 10. Gör det mellan 10 och 11. Vasilij Mihajlovich är en kvällsmänniska. Han kommer upp sent. Klockan 11 är han redan på väg till jobbet.” Han har rest runt i hela världen, har träffat en massa människor. Vilken livserfarenhet han har! Nu sviker hälsan redan. Det förstår man när man pratar med honom. Ändå åker han hit och dit på sina journalistiska uppdrag. Sådan är han – Vasilij Peskov.

Irina - info@labyrintbf.se - 2009-03-27 Hej allihopa! Hej allihopa! Irina Nilsson heter jag. Det är jag som driver förlaget och för att kunna kommunicera med läsare tänker jag att den här Dialog-sidan kan vara en bra grej att ha. Här ska jag ”blogga” då och då när jag har någon tanke att dela med er. Och så hoppas jag att ni kommer att dela era tankar om förlagets böcker med förlaget. Här kan ni också ställa frågor både till mig, förläggaren, och till förlagets författare. Jag blir mellanlänk mellan er och dem. Det kan nog ta lite tid innan ni får svar från dem, men den kommer, det lovar både jag och författarna. Den närmaste tiden tänker jag berätta lite grann om Vasilij Peskov och Andrej Kurpatov och om varför mitt val fallit på dem. Men inte idag. Idag blir det några ord om förlaget: eftersom jag är rysk är det naturligt för mig att satsa på rysk litteratur. Eftersom jag är invandrare, så vill jag också ge ut böcker om invandrare skrivna av invandrare. Och för att inte diskriminera svenska författare :) är de också hjärtligt välkomna till samarbete, jag blir bara glad! Om Dialog-sidan: när ni skriver ett inlägg, kan ni välja ”kommentar” eller ”fråga”. Då får inlägget automatiskt ”rätt” färg. Frågor blir röda, nämligen. Svaret till varje fråga kommer ni att hitta direkt under frågan i samma fält, men i svart. Så blir sidan lite färgglad till och med! Om ni ställer er fråga till någon av författarna, glöm inte att skriva till vem! Hej och välkomna!

Skriv ett inlägg